Sån som han är

Fem månader gammal har vi en liten människa att förhålla oss till här hemma. Han har egna karaktärsdrag och en personlighet, och det är faktiskt rätt fabulöst att få följa hans väg från paket till person. Och personen Valter just nu, han är:

• Pratsam, social. Han har snackat som tusan nästan ända från början, och gillar både att lyssna på andra och att prata själv. Lite beroende på trötthetsläge har snacket olika karaktär. Ju tröttare han är, desto starkare och argare blir ljuden. Med mycket sällskap och stimulans kan han kämpa emot trötthet in absurdum-länge, det är som att han inte vill missa en sekunds samkväm. 
• Väldigt förtjust i vuxna, särskilt kvinnor. Han väljer ofta ut en person om vi sitter i ett sällskap, och den personen stirras ut tills han får någon form av uppmärksamhet. Då blir han så glad att han nästan trillar, och ler stort med en liten glädjerynka ovanför näsan.
• Ängslig. Andra barn, särskilt såna som är lika små som han och alltså ganska högljudda och oberäkneliga, skrämmer honom oftast nåt alldeles kopiöst. Just nu får jag känslan av att han kan bli den där irriterande ungen på förskolan som bara vill hänga med personalen.
• På samma tema som ovan: livrädd för starka ljud, plötsliga rörelser och män med skägg. Särskilt efter klockan fem. Herreminpåve. Då kan mammans nysning eller (skäggiga) farbror Emils blotta närvaro orsaka ett mindre gråtbryt.
• Stark i rygg och nacke. Redan när han var typ två månader hävde han sej upp på sina små armar för att spana på världen. Det här med att vända sej från rygg till mage, det går lite trögare. Senaste veckan har han gjort lite ansatser, men länge låg han platt som en pannkaka och tittade oförstående på mej när jag försökte vifta med spännande grejer bredvid honom för att locka honom att snurra. "Håll leksakerna så att jag når dem, dumma människa", sade den förorättade minen.
• Matglad. Gröt med banan eller katrinplommonpuré är finfint, och potatis- och palsternacksmos. Och vatten! En supersuccé. Att träna in det här med att äta gick ganska kvickt, han greppade tekniken rätt snabbt och verkar gilla smaker. Han stoppar visserligen allting i munnen, och det kanske hjälper.
• Lättuttråkad. Aktiviteter är okej väldigt korta stunder. Han blir frustrerad snabbt för att han inte får tag i grejer precis som han skulle vilja eller för att han inte kan få in dem i munnen, och han vill ha sällskap i stort sett hela tiden. 
• Fascinerad av saker som blänker eller prasslar eller har fina färger, helst alltihopa. Valters topplista över sjukt spännande ting är 1) den gröna müslipåsen som både prasslar och blänker, han blir så upphetsad att han frustar när jag äter frukost, 2) fjärrkontroller och iphones, 3) speglar (det brukar sitta en snygg bebis på speglarna, och den vill man gärna dunka och slafsa på), 4) vår lilla jordglob med fina fäger, 5) de röda digitala siffrorna på ugnen.
• Plötsligt en liten sömnmarodör. Han sov som en veritabel kung sina första fyra månader, men nu har han fått feeling på att agera som en normal bebis. Ilsken och vrålande kan han vakna och vilja äta varannan timme helt plötsligt. Jag och hans pappa gillade bättre när han var en otypisk unge, men men. Förhoppningsvis är det bara en utvecklingsfas, det verkar vara grejen med de flesta bebisnyckerna. Vi håller tummarna för att just den här utvecklingsfasen är väldigt väldigt kort.