Köksglädje

Hela vårt hus är något av en miniatyr, litegrann som en lägenhet med trädgård. Som dessutom är utspridd på tre plan. Det gör att de flesta rumen är ganska små. Det spelar inte så stor roll i de flesta fall, men köket.

Även om tillverkning av mat (som är mer komplicerad än fil med bran flakes) har hamnat sjukt långt ner på priolistan sedan Valter invaderade hemmet, så är just matlagning normalt sett min bästa avslappningsgrej. Därför är det lite trist att köket är minimalt som i ett dockhus; en enda liten futtig arbetsbänk är allt som får plats.

Det är praktiskt taget omöjligt för två personer att matfixa där under harmoniska former. Åtminstone om en av personerna är en sån som spiller och dräller förhållandevis okontrollerat under själva matlagningsprocessen. Sedan kan man dra sina ena slutsatser kring vem i hushållet det kan vara. Själv skyller jag på Valter. Människor som inte kan försvara sej verbalt än är behändiga på det sättet.