Bråksoffor

På Blocket, denna nätets fabulösa fyndhörna, hittades vår vardagsrumssoffa. Den näst snitsigaste soffa jag någonsin sett. Nu kommer först ett litet stickspår, men det anknyter till något av ett livstema för min del, nämligen obekväma soffor. Så, I give you: storyn om den allra snitsigaste soffa jag någonsin sett. I den vilda jakten på den pjäsen mejade jag ned ett gäng pensionärer på Erikshjälpen i Väners (ett sjuhelsikes fyndmecka, let me tell you) en gång i tiden. Men. Trots att jag lyckades och köpte den till tokfyndpris och att den var det vackraste jag någonsin har ägt fick jag med blytungt hjärta sälja den för några veckor sedan. Vårt minihus har helt enkelt inte plats för en fantasifin men helt bedrövligt obekväm och åbäkigt stor, dansk designsoffa. En sån här var det. Alltså förstå! Lyckligtvis såldes den till ett par som såg hipstersympatiskt designorienterade ut, och som lovade att den skulle stå på första parkett i deras nya hus. Det gör mej åtminstone lite mindre bitter, att den ska bo med personer som förstår sej på den.

I den parkonstellationen verkade båda parter beredda att offra funktion för form. I den parkonstellation där jag ingår är det bara en halva som har det lätt masochistiska draget, och den halvan är jag. Min man är en typisk funktionsperson. Kan inte tänka sej tandläkarväntrumsfeeling vad gäller soffor, och en dansk pinnbaserad dagbäddsdröm var således fullständigt utesluten. Därför var det rätt förvånande när han mejlade en länk till värsta drömsoffan, till fyndpris på Blocket, för något år sedan. (Nu är vi alltså tillbaka i inläggets huvudspår, den näst snitsigaste soffa jag någonsin sett.)

Jag blev självklart tokpeppad, och rätt vad det var hade soffan köpts och forslats till vår dåvarande lägenhet och sedan vidare till huset. Jag älskar den! Den är så jäkla snygg. Också dansk, också sextiotal. Men även om den slår dagbädden med hästlängder vad gäller bekvämlighet så är den kanske inget under av soffmys. Ryggen är låg. Dynorna rätt hårda. Människor på besök brukar se lite prövade ut efter ett tag, och min man har ångrat sin plötsliga fyndtalang ett gäng gånger. Han vill sälja och köpa nytt och bekvämt. Och jag, jag!!!, har slutligen gett med mej. Hej då finsoffa, hej nya komfortsoffa. Om några veckor levereras du och förfular men bekvämar upp vårt lilla hem.

Så här ser det alltså inte ut längre. Soffan, tillsammans med den faktiskt sjukligt oergonomiskt konstruerade fåtöljen till höger, såldes för några dagar sedan till en liten studenttjej med god smak. Om några år kan det vara hon som gravidpustar och till sist går med på att sälja den på Blocket, till någon spänstig och fräsig ungdomstyp. Allting har sin tid heter det ju, och så alltså även soffor.