I varenda rådgivningsspalt och klokbok som man kan läsa om barn och sömn står det att nattmatningarna ska hållas lugna, med dämpad belysning och utan spex och glam för att barnet ska förstå att nu ska det sovas, inte lekas.
Well.
Har såna förståsigpåare testat att hålla masken mot en glädjestrålande bebis som mitt under blöjbytet klockan 03.13 upptäcker en, och med hela sitt kroppsspråk och via små lyckliga tjut utstrålar "Men HEJ! Är du OCKSÅ här i natt?!"? Kanske inte, nej?
Förskräckligt svårt att inte dras med i den allmänna glädjeyran då, trots den udda tiden för samkväm.
Åh, vad jag känner igen det där. Ungefär i Valters ålder var M som allra mest förtjusande mellan, tja, 01 och 04 ungefär. Glad, bubblig, pratig - och väldigt sugen på att vara i famnen och umgås. Om ungen ligger i sin säng och bara jollrar och jollrar och blir tokglad varje gång man närmar sig för att hyssja lite - hur ska man då markera att det är natt?
SvaraRaderaDet är det kluriga! De där flashiga charmleendena uppskattar man ju faktiskt ännu mer på dagen. Lyckligtvis begriper Valter det bättre och bättre.
SvaraRadera