Valter har hälsats till världen från alla möjliga håll och kanter, och på sommarens hittills svettigaste dag (inte så svår konkurrens om den titeln nej, men i alla fall) valde jag att gå loss på tackkortsprojektet. Som nästan överhuvudtaget inte har spårat ur i prickpsykos och pina! Än!
Men.
Känner jag mej själv rätt, så ska jag nog lyckas krångla till det innan det här kalaset är över. Som pysselpsykopat har en ju sitt rykte att tänka på.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar