Countdown

För ett tag sedan var det kalas för en massa härliga kvinnor här i huset. Ett kalas där ganska många av de härliga kvinnorna dessutom är småbarnsmorsor. Småbarnsmorsor som vid åsynen av hyllsystemet i Valters rum började oja sej och hoja sej kring dels att de tyckte att det var snitsigt, och det var ju roligt, men dessutom upplystes jag om att den här varianten, den har inte lång tid kvar. "Allt fint måste uppåt! Uppåt! Han når snart allt!" skanderades det, och jag fick känslan av att jag när som helst nu skulle kunna hitta Valter balanserandes högst upp på hyllan, vildsint kastandes prylar omkring sej.

Men! Än så länge kan barnet nästan inte nånting av detta utan assistans (vilket gör honom extremt missnöjd, men det är en annan historia), och jag ska njuta av denna tid som den sista ljuva period då jag hade ett fiffat barnrum i mitt hem.

Hyllan i Valters rum (enklast möjliga gjord av skenor och hyllor från byggvaruhus) rymmer just nu massor, även en hel del som är mitt och vårt, såsom massor av böcker och förvaringslådor. När den lille ongen börjar kräva mer space får vi kånka ut vårt pick och pack och ta det där rackartaget i källarens möjliga förvaringsytor. Men, så fantastiskt skönt det känns att kunna säga: det är ett senare projekt.