Tittut

Fönster är svårt, tycker jag. Jag är förskräckligt obegåvad vad gäller blomsterprakt, och det begränsar litegrann.Det är ju så stiligt när något blomstrande prunkar fram och bryter av småsaksamlandet som pågår på nästan alla andra håll i det här huset, men det här hushållet kan inte betraktas som något annat än krukväxternas absolut sämsta hang out på Hisingen. "Välj inte mej, välj inte mej!" står de och hoppas, de små växtlighetsliven, när familjen S shoppar loss på Blomsterlandet. För de vet! Att när bilresan till Solvändsgatan är slut, det är då som de tar det första steget närmare den långsamma och oundvikliga uttorkningsdöden.

Detta gällde givetvis även ett litet bonsaiträd som jag i ett anfall av högmod fick för mej att vi nog skulle kunna klara. Well. Låt mej säga så här: urnorna som står vid deras sida, de lever och frodas. Bonsaiträdet solade ganska hårt under sensommaren och dog en skräpig död någonstans i september.

Istället får urnorna nu spela huvudrollen alldeles själva, men det klarar de så fint. De har hängt med mej länge, och kommer nog alltid att finnas i mitt hem. Jag älskar ståtligheten, färgharmonin och formspråket. Det är Paprika och Negro gjorda av två tokigt duktiga formgivare hos Uppsala-Ekeby. Bredvid de lite större pjäserna står en lite mindre vas från samma märke, som jag också gillar skarpt.