Om Solvändsgatan


Det här är en blogg som mest handlar om ett rätt minimalt hus på Hisingen och de personer som bor i det. I minihuset finns en liten Valter och en lite större Peter förutom jag, som heter Lisa. Jag gillar loppisfynd, avgudar rådjur i porslin, och rätt vad det är slår jag till på ett pysselprojekt.

22 nov. 2012

Just chillin'.

På det härliga trettiofemårskalaset serverades en, om jag får säga det själv, helt galet god svampsoppa. Grunden är denna, men utöver ingredienserna som radas upp där ingår förstås lite fiffning. I mitt tycke saknar väldigt många recept någon form av sötma. Nästan allt i matväg blir bättre med en honungsklick eller lite socker, och ibland: chilisås. Helt vanlig sån där tomatsås på flaska, med kanske yttepytte mer hetta än ordinär ketchup. I viss mat fungerar den väldigt fint, och den här svampsoppan är just sån mat.

På kalaset ville vi göra oss till lite och ha ett vin som synkade soppan, så jag och den andra kalasarrangösen kom överens om att det nog var bäst att tillfråga Systembolagets expertis i en så här allvarlig fråga. Sagt och gjort - jag och Valter dök en dag in på Backaplans bolag, och stötte nästan direkt på en expedit beskyltad med den uppmuntrande uppmaningen ”Fråga gärna mej!”

Så jag frågade och förklarade, att det handlade om en svampsoppa med ädelost som vi ville matcha med en lämplig dryck. 
Men. 
Strax efter det uttalade jag det ord som i detta sammanhang aldrig borde ha yppats: chili. Jag är visserligen hundraprocentigt säker på att jag skyfflade in "sås" precis efter chili, men då var skadan redan skedd. 

"Chili!?" utbrast expediten i falsett, och mina försök att dämpa chilieffekten genom att säga att det ”handlar bara som smaksättning” och att ”det är bara för sötmans skull” var fullständigt fruktlösa. Expediten ringde till Sto-ckho-lm, gubevars, och en expert där fick uttala sej i denna tydligen ytterst kniviga fråga.

”Du förstår att det är en svampsoppa”, sade expediten till experten i luren, ”med ädelost. [drar in andan och tar sats] Och CHILI!!” Efter rådgivningen travade hon upphetsat iväg mot de vita boxvinerna med mej och Valter i hasorna. Vi fick det ena halvtorra vinet efter det andra presenterat för oss, och varje gång vi tittade på ett nytt pekade hon på de små symbolerna som syns på hyllkanten och nickade lugnande mot mej, eftersom en trind liten chilifrukt syntes på remsan. 

När vi slutligen helt utmattade lämnade stället hade vi med oss en box vin som pryds av och heter ”Tre apor”, bara en sån sak, efter omständliga utläggningar om att det passade utmärkt till svampsoppa. ”Och CHILI!!”

2 kommentarer:

  1. Hon ansträngde ju sig, ringde Stockholm och allt. Ibland är monopolet så fint!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Absolut! Ansträngningarna klagar jag inte på. Men fattningsförmågan? Lite trögt, eller så är jag osedvanligt sopig på att uttrycka mej.

      Radera