Om Solvändsgatan


Det här är en blogg som mest handlar om ett rätt minimalt hus på Hisingen och de personer som bor i det. I minihuset finns en liten Valter och en lite större Peter förutom jag, som heter Lisa. Jag gillar loppisfynd, avgudar rådjur i porslin, och rätt vad det är slår jag till på ett pysselprojekt.

11 nov. 2012

Oh deer.

Rådjursfrenzyn sprider sej som en epidemi över huset! Nyaste tillskottet utgörs av nedre hallväggspimpningen.


Jag är faktiskt förträffligt nöjd. Det blev bra! Festligt, fint, lite tokigt.

Den broderade rådjurstavlan är loppad, liksom de fantastiska väggvaserna. De små ikonerna tror jag att jag har fått från mor respektive berömd moster.

Det lilla rådjurshuvudet är köpt hos finfina anyhow, och det stora fick jag av en fantastisk vän, tillika denna bloggs största fan. (I love it att jag har ett fan! Go Kina!) Det finns en imponerande historia kring detta huvuds väg till Hisingen (eller Fästingen, som vännens förtjusande barn kallar vår ö).
Det hittades i ett dödsbo och tog sej in i min fiffiga väns ägo, för att sedan vara i vägen hemma hos henne i ett antal år, tills det slutligen transporterades hit. Och här ska det bo!



Det fabulösa tyget med damen som sjunger har ramats in, och det har förstås sitt ursprung hos mor Guldgruva. De rutiga boxarna som står på byrån är från Lagerhaus, som alltid har så fina tryck och prylar numera.


Den lilla lådan kommer från en överdel av den lilla byrån som jag visat tidigare. Den fick lite Eldblomma i bakkant och utgör nu hylla som passar perfekt till den lilla rådjursvasen som jag ärvt av farmor.

1 kommentar:

  1. Imponerad! Du lyckas alltid få till fina samlingar på precis rätt ställe. Glad att rådjurshuvudet nu lever hos en som vet att älska dess art ;)
    Nu ser jag framemot blider på sminkbordets framtid på Fästingen.
    Hälsa Valter att man inte ska underskatta underhållningsvärdet av en dansande sjungade 35-åring och att jag minsann skulle kunna betala för samma sällskap!

    SvaraRadera