Nyaste gamlaste skåpet

I mina föräldrars hem finns mängder av trärena möbler, från början tror jag en rest från sjuttiotalets vurm för furu, men senare för att det är fint. En kan kanske ha synpunkter på att vackra originalfärger rann all världens väg tillsammans med lutet, och det kan förstås vara sant. Men det är vackert, det rena träet.

Vi behövde lite mer förvaring till allsköns porslinsbyttor och dylikt som finns i en rätt ansenlig mängd i det här hushållet, och i det syftet behövdes ett ovanligt smalt och grunt skåp för att passa på den lilla lilla väggen mot köket från vardagsrummet. Loppisar har skannats under en ganska lång tid, men inget har passat. Men det som i alla tider har varit föräldrarnas dukskåp, det hade de rätta måtten. Så här är det! Stilbrottigt men ändå skönt tillsammans med sextiotalsstolarna och teakbordet.

Hur det ska pimpas ovanpå är inte riktigt klart, men just nu pryds det av en ljusslinga i Aaltovas plus några hyfsat tacky men ack så bedårande porslinsfåglar. Tavlan är fyndad på nån Konstfacksjulmarknad. Tyget i skåpet är en Frankkopia från ursprungligen Åhléns, därefter via min systers tyggömma. Guldgruvepotential även på henne, faktiskt, det är nåt genetiskt det där.