Rymd.

När vi såg vårt hus första gången, vi och ett gäng andra par samt en redigt tjatig mäklare, så var trappan till övervåningen en förförelsefaktor för mej.

Går en bara in några steg i den lilla hallen så syns till höger hur trappan letar sej uppåt, smal och vindlande (och såpass svängd att det visade sej bli helskumt att flytta grejer av storlek större till övervåningen, men vem tänker på sånt), och framför allt - vitmålad. Jag älskar den! Just det här vitmålade är helt sjukt opraktiskt ur dammsynvinkel och gör trappan rätt halkig (men vem tänker på sånt), fast det gör faktiskt ingenting. Rymdkänslan och ljuset i trappan gör mej glad nästan varenda gång som jag går upp eller ned.

I julas trotsade Peter alla tyngdlagar och fäste upp några honeycombs i taket. Från början var de fyra, men två av dem verkade inte riktigt trivas och trillade ned. Men bara två funkar fint, tycker jag. Tavlan är fantastiskt fin, och norsk! En bröllopspresent från släktingar till Peter.

I lilla fönstret mot trädgården står ett av mina senaste loppisfynd, älsk på grälla porslinsfigurer. Just fåglar kan bli hur grälla som helst med alla papegojfärger. Hej cirkuspippi!