Midsommaren

Midsommaren i år var lika göteborgsk som Glenn och bjöd på sånt där väder som är standard i den här delen av landet, det vill säga varken varmt eller kallt, och småregnigt. Kanske inte midsommar at its finest rent vädermässigt, men på Solvändsgatan var det inomhussoligt och trivsamt med familjehäng.

Att få alla tre kusinerna att flasha sina mest charmanta fotoleenden samtidigt var inte enklaste projektet. Men fina är de! Vid bordet satt egentligen även jag, medan Sonja föredrog att hänga under bordet tillsammans med sitt bästa sällskap, det vill säga en blandad kompott av påsklämmor och decilitermått. Valter var mest osocial i skaran och föredrog faktiskt eget rum, och jag tror till och med att han småslumrade större delen av kalaset. Vi får träna lite social skills till nästa sammankomst.

Papporna och småkidsen, Sonja och Valter. Storkusinen Doris deklarerade att hon tycker att Valter borde få ett syskon, så att han kan bli lillebror. Vi försökte förklara att den planen, förutom att den för tillfället ter sej högst hypotetisk, även har vissa logiska luckor. Doris ignorerade fullständigt invändningen och förklarade istället raskt att ett bra namn på den nya familjemedlemmen skulle vara Kaffekopp. Vi får hoppas att kreativitet kan smitta kusiner emellan.

Midsommarmatens grillbuffé. Och tända ljus. Tittade man ut kunde det nästan lika gärna ha varit en höstdag.

Stora fina Doris, i körsbärsfin midsommarklänning som förstås är fyndad på - ratara - Erik i Väners. Jag har sagt det förr - bästa fyndstället. Och den urtjusiga och fabulöst goda midsommartårtan som systern och svågern svängde ihop.