Inte så stringent

Eftersom jag är helt unik i min inredningsstil så har vi något så sjukt ovanligt som en stringhylla i vardagsrummet. Om Eldblomman är en slags grundutrustning i den här retrostilen som vi sportar, får väl stringhyllan anses lika given som tak och golv. Vår innehåller (NämenärdetSANT! Vilken egensinnig idé!!) en färgsorterad pocketsamling och därutöver diverse småfint.

I stringen platsar bara sånt som gör en glad. För i vardagsrummet lever vi större delen av våra liv. Det är där vi pratar, leker, softar, äter, och vissa av oss dubbelnyttjar även vardagsrummet som sovrum. Fungerar fint så länge rummet förutom stringhyllor och lite annat, också möbleras med en barnvagn. Hmm. Vi får väl se hur länge den varianten känns rimlig, men just nu finns det ingen förälder som pallar ta spjälsängsfighten.
Men!
Det här skulle ju handla om stringhyllor. I give you.

Rådjur är nummer ett, och fåglar nummer två på djurtoppen. Här finns loppade halvtacky fågelvaser, och den gamla jordgloben är en av Valters mesta peppgrejer. Afrika är lätt populäraste kontinenten.

Småbabushkor finns på en hylla, och på en annan står en av mina absoluta favoritprylar i hela huset, min sockerströardam. En trettiofemårspresent från mamma, som egentligen gav den till systern. Men med en storsinthet som jag aldrig hade uppvisat när det gäller något så fabulöst, så överlät hon den till mej som reagerade som ett tjurigt barn när hon öppnade paketet. Fantastiskt!

Jag skulle vilja ha en hel kennel, men just nu har jag bara en finhund; den andra är en liten herrelös rackare. Men stilig ändå.